Avslutat kapitel och ny tradition
Vi har som bekant haft en strid om var skolavslutningen skulle äga rum, i kyrkan så som traditionen varit, eller på en ny plats. De som följt detta vet att det blev skolavslutning på skolgården. Det började med är att det ringde arga föräldrar som undrade varför vi inte tillät skolan att ha skolavslutningen i Transtrands kyrka. Vi måste ge oss in i debatten och förklara att det är rektorn som bestämmer var avslutningen sker, inte kyrkan.
Jag har under resans gång varit oerhört frustrerad över att inte få ett samtal med skolan och skolans rektor. Jag kunde varken få saker bekräftade eller dementerade. Jag har också mailat till rektorn och sagt att det var sättet att genomföra denna förändring som upprört mig, inte att själva skolavslutningen skulle vara någon annanstans.
Nu har skolchefen tagit initiativ till ett möte, så nu har rektor,jag och skolchefen samtalat.
Ett stort tack till skolchefen!
I min frustration över uteblivet samtal under stridens gång har jag utryckt mig slarvigt på facebook och i min blogg. Detta har kränkt rektorn vilket jag beklagar. Jag har bett om ursäkt två gånger i mina personliga mail till rektorn, nu gör jag det också här, offentligt, på min blogg. Hoppas att du (rektorn) mottar min ursäkt. Det jag personligen bett om ursäkt för står jag naturligvis för även offentligt!
Nu är den här striden över och vi kommer att få en ny tradition. Jag hade naturligtvis velat ha kvar skolavslutningen i kyrkan men det är rektor beslutar. Låt oss nu tillsammans göra en ny tradition bra!
På muren mellan Palestina och Israel har man på den palestinska sidan skrivit: "Fear builds walls, hope builds bridges".
Så låt oss nu inte stirra oss blinda på de murar som byggts upp, utan bygga broar genom samtal. Som de allra flesta vet, blir det inga misstag om man kommunicerar med varandra, både i arbetslivet och privat.
Jag har under resans gång varit oerhört frustrerad över att inte få ett samtal med skolan och skolans rektor. Jag kunde varken få saker bekräftade eller dementerade. Jag har också mailat till rektorn och sagt att det var sättet att genomföra denna förändring som upprört mig, inte att själva skolavslutningen skulle vara någon annanstans.
Nu har skolchefen tagit initiativ till ett möte, så nu har rektor,jag och skolchefen samtalat.
Ett stort tack till skolchefen!
I min frustration över uteblivet samtal under stridens gång har jag utryckt mig slarvigt på facebook och i min blogg. Detta har kränkt rektorn vilket jag beklagar. Jag har bett om ursäkt två gånger i mina personliga mail till rektorn, nu gör jag det också här, offentligt, på min blogg. Hoppas att du (rektorn) mottar min ursäkt. Det jag personligen bett om ursäkt för står jag naturligvis för även offentligt!
Nu är den här striden över och vi kommer att få en ny tradition. Jag hade naturligtvis velat ha kvar skolavslutningen i kyrkan men det är rektor beslutar. Låt oss nu tillsammans göra en ny tradition bra!
På muren mellan Palestina och Israel har man på den palestinska sidan skrivit: "Fear builds walls, hope builds bridges".
Så låt oss nu inte stirra oss blinda på de murar som byggts upp, utan bygga broar genom samtal. Som de allra flesta vet, blir det inga misstag om man kommunicerar med varandra, både i arbetslivet och privat.
