religiös-kristen-troende.........
Denna fråga dök upp på Facebook... Måste erkänna att det kittlade min nyfikenhet. Jag vet ju vad jag tycker och vad jag skulle klistra för etikett på mig... men hur tänker andra om dom här orden?
Samtidigt som detta dök upp på Fb hade vi just planerat en ny aktivitet i församlingen. "Middag med Arne". Tanken var att vi skulle samla högst 10 personer som skulle laga mat tillsammans och sedan vid bordet samtala om spännande saker. Vi kom fram till att vi skulle renodla första gången med en Herr middag och en Dam middag.
Såååååååå
nu slår vi ihop det... den 20 april har vi middag med damer och den 22 april med herrar.. Ämnet bli förståss "Religiös-kristen-troende...hur är man då? hur skall man vara??"
Jag är jättenyfiken på vad andra lägger för värderingar i dom orden.
Jag kan lova er att jag har fått dom etiketterna på mig många gånger--skall bli roligt (kanske) att få veta vad människor har tänkt om mig...
Lite senare skall präst-Lena bjuda in på samma sätt..... har jag tänkt utan att ännu fråga henne...
Sköt om er....
Det vore intressant att höra mer om din syn och vilka kommentarer du fått.
Kan man tänka nåt annat om dig än att du e fantastisk? Det tror inte jag... sluta aldrig vara "du" ;-)
Denna fråga är spännande.
När jag var liten så var kyrkan och framför allt prästerna auktoriteter, idag ser jag präster och kyrka på ett helt annat sätt!
Du Arne var en av de första prästerna jag träffade som kunde ge mig frid och ro.
Jag dög i dina ögon även om jag inte levde "religiöst"
Mina älskade svärföräldrar var djupt troende, mer än jag någonsin kunnat ana.
Men de var de mest toleranta och generösa människor jag någonsin träffat.
De talade aldrig ont om någon, alla var lika goda i deras ögon.
De var bara genomgoda. De levde efter devisen: Älska din nästa såsom du älskar dig själv...
När jag tänker och funderar kring Jesus, så är det hans kärlek till andra, Hans tolerans och omtanke, jag lutar mig mot.
När jag är i kris (vilket har hänt ett antal gånger) och behöver "balsam" på min själ, då är det till dig Arne, jag vänder mig, för genom dig får jag samma omtanke som Jesus en gång gav sina medmänniskor.
Så att vara religiös för mig betyder att jag älskar min nästa, att erbjuda hjälp, stöd och tröst. Att inte fördöma eller stöta bort.
Det är inte alltid jag kan leva upp till detta, men det är min tro, och jag inbillar mig att Jesus nickar och ler:-)
Jag går inte till kyrkan så ofta, men när jag känner att jag behöver frid i sinnet, då är det dit jag söker mig.
Det var du Arne som fick mig att inse detta.
Här kommer ett underbart stycke ur bibeln:
Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?
Ur Höga Visan, Bibeln
